En hyllning.

Hej! Nu var det länge sen igen. Men kort och gott så har jag haft noll lust till att blogga. Nu känner jag mig mer taggad igen!

Jag har börjat jobba igen för er som har missat det. Efter 2 ÅR hemma. Oh my…. Fast vet ni vad? Det känns fantastiskt! Dock inte idag. För idag ligger jag hemma i soffan och är sjuk…

Men det här inlägget ska inte handla om att jag är sjuk, eller att jag har börjat jobba. Det ska handla om något som är viktigt för mig just nu. Det finns en person som jag träffade 2009. Hur nära vänner vi skulle bli hade jag ingen som helst aning om just då. Vi träffades på fester och genom gemensamma vänner.
Och Nu det senaste året/åren har vi kommit varandra så himla himla nära. Hon heter Linda. Fast jag säger aldrig Linda. Hon är ingen Linda för mig. Hon är en Landis för mig. Landis har världens finaste leende och världens största hjärta. Landis är nog den mest spontana människan jag vet. En dag med henne skulle lätt kunna sluta i Paris. Typ! Det är en sida av henne jag gillar skarpt. Nu har vi inte varit i Paris ihop, men skulle inte bli förvånad om vi åker dit någon dag. Sen om jag skulle skriva ner alla sidor jag gillar med Landis skulle det nog sluta i en roman. Vi tar det en annan gång. Men jag tror ni fattar, hon är fantastisk! Hon bryr sig om och värnar så sjukt mycket om sina nära och kära. Hon är lite som mig där – bryr sig mer om andra än om sig själv. Det är en av tusen saker vi har gemensamt. Vi är så lika hon och jag. Fast Landis är lite av en bättre version av mig. Vi hörs nästan varje dag på ett eller annat sätt.

Tror jag insåg hur stor vår vänskap var när vi pratade i telefon i över en timma under Eurovision finalen. Haha låter kanske inte så speciellt. Men för mig var de det. Vi pratade om allt och inget. Viktiga saker och mindre viktiga saker. Vi kommenterade bidragen och poängen. Ibland var vi bara tysta. Det kändes så enkelt och naturlig.
Det är så skönt att veta att hon alltid finns där för mig. Oavsett vad. Lika mycket som jag finns för henne. Jag säger som Landis en gång sa till mig: Herregud jag har längtat efter en sån vän som du är!!!

20140610-114345-42225768.jpg

Tack för att du finns! ❤ Jag vill aldrig vara utan dig. Bästis!

Sjukår.

Alltså på riktigt. Det känns som vi har varit sjuka hela året hittills. Visserligen är det bara slutet av mars. Men ändå, det är TRE månader. Är det inte jag så är det My, å är det inte My så är det Hän.

Nu har My kört en omgång maginfluensa här (som jag hoppas är över nu). Konstigt nog klara vi oss, hän och jag. Fast ärligt talat hade jag önskat att det var jag istället. Det gör så förbannat ont att se vår lilla söta tjej må dålig. Man känner sig så jävla hjälplös.

Det vore ganska skönt om vi fick hålla oss friska nu ett tag framöver. Några månader i alla fall. Helst längre.

20140326-235445.jpg

Min lilla klängiga apa. Nä imorgon är en ny dag med nya tag. Då är det vi som är friska familjen. Godnatt!

Hon kommer med solsken!

Hej hopp! De senaste dagarna har verkligen varit våååår!! Åh äntligen kommer sol, blommor, pollen(?!), ljusare dagar och mer energi! Igår fick jag någon sjukbomb över mig. Helt knäppt. Feber och riktig frossa – pang sa det bara. Det började dock redan i måndags kväll, men sen försvann det. När jag gick och la mig (sent) igår kväll mådde jag bra. Eller lite hängig, men ändå bra. Skönt, när jag varken har tid eller lust att vara sjuk…

20140312-201304.jpg
Kolla in här bara liksom! Vem blir inte glad av det här??

Idag har jag gått utan jacka, sååå varmt har det varit! Även om jag försöker tänka att det inte kommer mer snö nu så vet man att det gör det. Och lika chockade och förbannade kommer alla att bli för det. Haha. Förlåt. Men hallå, det är bara mars. 😉

Puss på er!

My vill ha!

Hej hopp hoppas ni har haft en skön helg. Det har vi! Den äldsta i familjen fyllde år i söndags (pappi). Nu har han bara två ynka år kvar till trettio. Oj oj. Roligast är det att påminna honom lite då och då, det uppskattats visst inte. Någon har åldersnoja…? Vi firade med brakfrukost på McDonalds. Riktigt mysigt! Dock blev My hängig igen (det började i fredags men var bättre trodde vi). Så resten av dagen tog vi det lugnt hemma. Mysigt det också! Nu mår skruttungen mycket bättre! Tack och lov. För vem vill egentligen vara sjuk?

Som ni vet älskar jag loppis. Och det mesta går faktiskt att hitta där, just på loppis. Vi köper mycket av My’s kläder på loppis och tradera. Oftast bra och billigt. Win win!

Men ibland är det himla roligt att köpa ”nytt”. Tänkte visa er lite vad som står på My’s önskelista. Ja hon har visat mig det.

20140218-140400.jpg

Tisha prickig, Åhléns
Strumpbyxor hjärtan, H&M
Randiga byxor, H&M
Kofta rosetter, H&M
Rutig jacka, H&M
Klänning körsbär, H&M
Byxdress äpplen, Lindex
Mysiga mjukisar, Lindex
Klänning mönster, Åhléns

My. Vill. Ha. Nu. (Okej, mamma med.)

Tack och hej från mig.

Kaffe, katt och världens största badkar.

Imorse, eller okej förmiddags (klockan var väl halv elva när jag gick upp), satt jag och myste i soffan med kaffe i hand och en jobbig katt med beslutsångest. Han kan då aldrig ligga still, men vad gör det när han är så himla söt.

20140208-211656.jpg

My hade vaknat tidigt. Vilket dock var bra – så kunde hon sova tidigare då vi planerat att åka till simhallen med My’s mormor, moster och kusin.
Jag har köpt mig en baddräkt för första gången på galet många år. Känner lite att det passar mig bättre än bikini. Jag känner mig lite mer bekväm. Så idag fick jag inviga min nya pärla – fortfarande nöjd! Och My är en riktig fisk i vattnet. Hon verkligen älskar att bada. Finns nog inte mycket som skrämmer den lilla damen. På gott och ont vill säga…

20140208-212134.jpg

På vägen hem stannade vi på Saigon (thai/kinamat), kanske världens godaste take away i Linköping. När vi bodde i Linköping åt vi vääääldigt ofta där. Nu uppskattar man det lite mer, när det inte blir så ofta. Om det var gott?? Svar ja!!

Tack och hej lördag. 🙂

Lite färg, vägg och tapet!

I helgen köpte jag hem en provburk färg. Vill göra om i hallen. Vi (jag mest) är lite tveksamma över färgen som var när vi flyttade in. Den är pistagegrön tror jag man kan kalla den och så en vit panel nertill. Den är fin, det är den. Men den känns i helt hundra, jag känner att det är svårt att matcha de färger jag vill ha. Haha ursäkta om jag mest skriver jag. MEN i och med att det är jag som är intresserad betyder det att jag har makten. Punkt. (Själkvart skulle jag inte göra något Hannes inte gillar.)

I alla fall köpte jag en en burk granitgrå. Kanske lite tråkigt för att vara jag. Fröken färg. Fast på något sett blir det neutralt och så är det bara att ha miljoner färg på allt annat.

Fast nu tror jag att hallen får vänta. Inser att det inte är såå akut. Jag tänker flyga på vardagsrummet istället. Vardagsrummet och matsalen delas av med ett superfint valv. Tanken där är att vi vill ha en fondvägg mot matsalen! Efter lite spring i våra färgaffärer här i Sockna såg jag en tapet jag kände igen. Funderade en stund och kom på att vi har den hemma! Nere i källaren ligger den fint i en låda… Oj vad man glömmer fort.

20140130-004315.jpg
Nämligen denna pärla från Hanna Wernings kollektion. Visst är den ljuvlig? Bilden har jag lånat här. Det vi har räcker inte till hela väggen dock. Behöver baaara köpa en rulle till. Win win!

Så vad tycker ni? Kanske svårt att avgöra utan att se vårt vardagsrum. Det är mycket färg och typ retro/bohem. Jo, det känns som att denna skulle göra sig bra med det. Sen skulle jag vilja ha alla tapeter från hennes kollektion. Men med föräldrapeng har man inte lika mycket cash så att säga… Och lite synd att vår tapet ska ligga nere i källaren?! Den är fin. Plus att det nästan blir gratis. Win igen! Jag tror vi kör på den. Ibland räcker det med att skriva av sig lite för att fatta beslut.

Over and out.